Sportlov i Hemavan/Tärnaby

Måndag den 5 mars packade jag och Agnes in oss i bilen för att åka till Tärnaby! Mamma hade fått hyra en stuga hela veckan genom facket. Jag som egentligen aldrig har riktig semester tyckte det var dax för en ledigvecka. Lite spännande var det ju att se hur det skulle gå för Agnes att åka 35 mil i bil. Så långt har hon aldrig åkt förut. Vi flyttade om stolen till framsätet så jag i alla fall skulle kunna roa henne lite längs vägen. Det funkade fint. Hade väl hoppats att hon skulle kunna sova lite mer, men hon höll sig på ganska bra humör ändå. Vi hade åkt iväg lagom i tid för att vara i Arvidsjaur till lunch så då hann vi träffa pappa och Karin en stund också!

På tisdagen drog vi iväg till Hemavan. Med spänd förväntan måste jag nog erkänna! Jag börjar ha åkt väldigt mycket utförs vid det här laget men aldrig på större ställen än Kåbdalis. Eller Nalovardo kanske är större, men inte mycket i så fall. Vädret var lite sisådär till en början, mulet och högre upp i backen såg det dimmigt ut. Men jag, Viktor och Bengt bestämde oss för att åka upp på toppen direkt. Kungsliften såg ut att vara helt i dimma så det verkade nästan lite väl spännande att hitta ner... Men så helt plötsligt..!

Woooow! Så himla läckert! Ovanför dimman var det strålande sol och kritvita fjälltoppar! Kåbdalis, släng dig i väggen!!

Det blev direkt en vända till upp till toppen och sen var det dax för lunch. Sen tog jag över mysandet med Agnes så att mamma kunde få åka lite också. Vi utforskade Hemavan på bob. Eller, vi gick till Ica iaf! :)

På onsdagen var vädret inte alls nå vidare bra, så vi bestämde oss för en skidfri dag. Vi hade läst om nått köpcentrum som låg mot norska gränsen så vi styrde kosan ditåt. Ett gott skratt fick vi oss när vi kom dit. Det såg verkligen inte mycket ut för världen. Men i ena hörnet sålde dom iaf Vila-kläder! Fanns en hel del fint där! Men resten av "köpcentrat"... Som ett Ica... Med väääldigt speciella grejer! Diverse utländska ostar i konservburkar och köttdisken, jiiises... Kalvhjärnor och kycklingmagar och gud vet vad allt var! "Det måste vara norrmännen som köper sånt här!" var vad vi kom fram till.

Onsdag kväll kom även min Fredde till stugan. Som jag hade längtat! Inte lätt vara nykär! ;)

Torsdag bar det av mot Hemavan igen. Fredde hyrde sig utrustning för att göra comeback i skidbackarna! Var väl en sådär 17 år sedan sist. Men det märktes då inte! Första åket var lugnt och försiktigt, men sen hängde han med hur bra som helst! Mamma var med Agnes så vi åkte på som hela dagen. Inget superväder, men det var i alla fall fullt åkbart.

Fredag var vädret ännu lite sämre. Det snöade och blåste en del så Agnes, mamma och Bengt stannade kvar i stugan medans vi drog iväg till Hemavan. Sikten i backen var dålig och det hade blivit ganska mycket vallar i backen. Men vi höll oss vid gott mod och såg till att ta tillvara på även denna skiddag ordentligt! Vi lyxade lite och åt lunch på Solkatten. God mat var det men helt knasigt mycket folk! Tillslut kände jag mig nästan uppgiven, hur lätt är det att springa fram och ta sig ett bord med pjäxor på fötterna? Å så irriterad jag blev på dom som tog sig ett bord före dom ens hade beställt mat! Klart irritationen hade en del med hungern att göra också. Men efter ett bra tag var det i alla fall en kvinna som erbjöd oss plats vid deras bord. Det var det bästa någon hade sagt den dagen! :P

När vi kom ut efter lunch hade vädret blivit ännu sämre. Blötsnö blandat med regn och kraftig vind! Ingen höjdare på ett kalfjäll! Såhär snöig var Fredde bara efter att ha åkt upp i liften en gång.

Beslutet blev att åka till bilen och fara och testa backarna i Tärnaby om det var lite bättre väder där. Men det kan man nog nästan inte påstå att det var. Noll sikt! Så jag nöjde mig efter ett åk och satte mig i bilen och väntade på grabbarna som var lite hårdare än mig och åkte några fler åk.

Det var skönt att komma tillbaka till stugan sen och pusta ut och ladda upp för restaurangbesök. Agnes och Fredde laddade upp med några pixi-böcker. Mamma hade med sig en bunt åt Agnes och det var väldigt populärt! Hon har inte varit så väldigt intresserad av att lyssna när man läser för henne, men nu var det helt plötsligt det absolut bästa! Tur vi var många som kunde turas om att läsa för henne, för 10:e gången man ska läsa "Hoppla!" eller 7:e vändan "Maria kan själv" är det svårt att känna sig superpeppad!

Restaurangen i Fjällbyn får godkänt, men däremot puben... Jag och Fredde hade bokat in barnvakt med förhoppning om en trevlig kväll med lite musik och sådär. Vi tog plats i puben efter middagen tillsammans med ungefär 7 biljardspelande barn, max ålder 10 år. Det var visst 2,5 timme minst innan bandet skulle spela. Jaha ja... Efter en timme då varken medelåldern eller feststämningen hade höjts nämnvärt så gick vi tillbaka till stugan för en omgång Alfapet i väntan på det där bandet... Bandet vars paus vi lyckades tajma när vi kom tillbaka! Så det blev nästan en timmes väntan ytterligare innan vi fick höra nå musik. Å vilken besvikelse sen! Tre herrar i medelåldern som la mest tid på att föröka komma på vilken låt dom skulle spela... Frågade publiken vad som önskades, hela tiden med svaret "Nä, den kan vi inte". Egentligen var dom inga dåliga musiker. Men det kändes som att det mest blev pannkaka av allting. Så till nästa paus var vi snabba på att gå därifrån.

Lördag morgon skyndade vi oss iväg till Hemavan för en sista dag i backen. Lilla familjen våran stannade kvar på platten så Holmbergarna fick börja åka. Agnes var pigg och glad när vi kom fram så det kändes som att längdskidor kanske skulle vara något för henne. Hon fick ju ett par i födelsedagspresent som hon bara har provat hemma på en isig parkering en gång. Så förutsättningarna var lite bättre den här gången. Hon verkade tycka det var ganska så roligt! Då och då peppade hon på sig själv med "Heja heja! Heja Agnes!" och tränade på störtloppsställning. Gullungen!!! Några hundra meter kämpade hon iaf på!

Men ibland är det ju skönt med lite draghjälp!

Efter lunch var det bara jag, Fredde och Viktor som stannade i backen. Men jag kände mig inte alls nå fräsch i kroppen. Benen började bränna så fort det blev lite tyngre att åka. Det var förmodligen flunsan som var påväg. Grabbarna började känns sig nöjda ganska fort också så vi avrundade innan vi skulle bryta några ben.

Tillbaka vid stugan så sprack himlen upp och det blev kanonväder! Så vi fick i alla fall en eftermiddagsfika ute i solen! 



Klart man kunde ha önskat sig lite bättre väder under veckan, men jag tycker att vi fick en jättehärlig vecka ändå! Tack mamma för att vi fick följa med er!