Idag när jag skulle hämta Agnes stod hon och målade. Det är så skönt att sluta jobba redan halv tre. Vi har aldrig den där stressen hem, utan kan ta god tid på oss. Så självklart fick Agnes måla klart. Samtidigt satte sig en fröken och pratade med mig. Dom hade beslutat att Agnes och hennes kompis Oskar ska få byta avdelning nu efter jul. Dom skulle börja skolas in redan på måndag! Jag blev faktiskt lite paff. Förra terminen fick dom som var äldst då byta avdelning, men jag har nog som inte tänkt på att det skulle bli Agnes tur sen! Trodde på nått vis att gruppen skulle få följas åt. Inte att det var en småbarnsavdelning. Både jag och mina bröder gick på en avdelning som var blandad hela tiden. (Jo, vi gick faktiskt på samma alla vi tre, fast utspritt mellan åren 1989(?) och 2004! Tänk mamma som hämtade barn på samma dagis i 15 år! Bortsett ett litet uppehåll där under andra halvan av -90talet.)
Jag kände nästan av lite sorg över att Agnes ska lämna den fina avdelningen med dom bästa fröknarna! Så himla gulliga är dom. Å dom som har varit så väldigt tålmodiga när vi hela tiden tjorvar på och aldrig kan meddela schema! Men vem vet? Det kanske finns fler världens bästa fröknar? :-)
Tänker jag efter är det ju bra hon får byta avdelning och få fler kompisar hon kan ha utbyte av. För nog är det ju stor skillnad på en som bara är dryga året och en som snart blir 3!
Det händer saker hela tiden tycker jag. Surra har ju bruden alltid gjort, men nu handlar det ju om jättelånga meningar. Sen att alla ord kanske inte blir riktigt rätt... Nån omkastad bokstav och sådär :-) Vojne vojne är ett väl använt uttryck hemma hos oss. I helgen tog Agnes efter också! "Vångne, vångne!" Å mormor heter Barbor! Mjölk har länge hetet "Nölk" å när man har rättat med ett Mmmjölk har det blivit MmmNölk. Gullunge! Men nu har även det trillat på plats!
Helt plötsligt för några veckor sedan kom bruttan på att hon inte skulle ha någon blöja. Vi hade peppat ett tag innan att om man kissar på pottan får man ett klistermärke. Men klistermärkena tog ju slut och sen bara ordnade det sig! Precis i början hann det väl bli några olyckor. Men på sin höjd en handfull. Superimponerad är jag. Å det var som dom så på dagis när jag lite halvt ursäktade att vi inte direkt potttränade. Det spelade visst ingen större roll om man tränade eller inte. Det gick inte fortare för det, utan det är en mognadsgrej. Kan ju inte göra annat än att hålla med!
Sen var det ju det där med tutte. Agnes skulle gärna ha tutte dygnet runt om hon fick. Men det känns ju inte riktigt lysande. Jag försökte tidigare i höst föreslå att hon skulle ge bort sina tuttar till tomten på julafton. Men eftersom hon tycker tomten är en läskig prick så blev hon ju lätt panikslagen! Så idag tog vi ett mamma-dotter-snack och kom fram till att stortjejer inte har tutte. Sen berättade hon för både Fredde och Torbjörn och Majlis att hon hade slutat med tutte! Men nog hann det bli många tårar påväg till sängen ändå. Sen när hon väl landade på kudden var det inga problem! Två vändor vardera av Trollmors vaggvisa och Sov du lilla videung så var det lugnt! :-)
Mycket text blev det! Så kan det gå när man är en stolt mor till en stor liten tjej! ;-)
Klart du ska vara stolt över en så duktig stortjej!
SvaraRaderaFörstår att du är stolt=)
SvaraRaderaVad stor hon har blivit. Jag ser fram emot att få träffa henne snart.
SvaraRadera