Slog på stort i lördags och for ut och sprang. Det är nog faktiskt första gången sedan tjejmilen som jag har varit på en riktig löprunda. Känns som att förkylningar bara har avlöst varandra, men så är det ju nästan jämt på hösten... Precis i slutspurten av träningen inför tjejmilen började jag få ont i knäna. Ibland i det högra och ibland i det vänstra. Men jag ignorerade det bara då och bestämde mig att bita ihop. Nu i lördags kom det igen... Höger knä den här gången. Trist! Vänster höft blir lite ledsen när jag springer också. Eller går långt för den delen med. Så jag haltade lite lustigt i helgen!
Igår blev det en tur till Backa för att spela lite badminton med mamma, Bengt och Viktor! Jättekul var det! Så från och med nu ska det bli söndagstradition! Blev lite löpning där också då vi hade för få racket för att spela alla samtidigt. Kan bara bittert konstatera att min älskade älgkalv till lillebror inte bara har vuxit om mig utan även har blivit mycket snabbare än mig!
Detta resulterade i ännu mer träningsvärk! Plus det är jag väldigt stel i ryggen. Ibland vaknar jag och kan knappt vända mig för att jag har legat lite konstigt och liksom fastnat så. Tror det blir att beställa tid hos pappa när vi ändå ska dit i helgen!
Så vart vill jag då komma med detta? Det är inte så att jag gnäller eller söker medlidande. Nope! Jag konstaterar bara att JAG HAR BLIVIT GAMMAL! Vojne, vojne... ;-)
Som om det inte vore nog så har jag även otur när jag tänker! En öm handflata är resultatet av det! Men det är ju som man säger: Är huvudet dumt får kroppen lida!
Oj vad jag känner igen mig. Krämpor man aldrig haft börjar komma, tror det kan ha lite med att man burit ett barn också som sliter lite på kroppen och svänger om hormoner och annat som gör att krämporna kommer.. Men visst är det härlit att bli gamla, vi har det ju riktigt bra just nu ändå, trots krämor=) /Maja
SvaraRadera